Asch då. Inga abstinensbesvär alls. Det här är det sista inlägget.

Jag var ju bara tvungen, kändes det som. Så som jag ömmat och skrivit om dessa idiotiska avslag hos försäkringskassan, som fått många individer att lida mer än de borde behövt. Ni som följt min blogg, minns kanske att jag i något inlägg funderade på hur dessa anställda på försäkringskassan egentligen mår av att vara tvungen att ge avslag.

Här kan ni läsa vad en utav dem säger. Han valde att sluta och fler har tydligen gjort sammalunda. Det säger sig självt, att man kan inte må bra i längden, av att ständigt gå emot sitt innersta.

Såå, nu säger jag bye,bye igen…för sista gången.

Det är inte kul att bli dåligt humör, när man ska in och blogga. Hittar inte heller något annat bloggställe, där jag kan göra som jag vill med bilder och text. Det här är faktiskt ett typiskt drag hos mig *ler*. Får jag inte som jag vill, så struntar jag i det. Jag ger sällan upp, om det är värt att kämpa. Men det här är inte värt det. Det är bättre att lägga energi på annat och nu blir det ju snart uteväder förhoppningsvis.

Jag har ju ideer om en släkthemsida. Den kom i en dröm när jag var på Gran Canaria med ungarna 2005. Men det blir när jag verkligen har tid. Jag ska istället försöka ta tag i allt halvgjort som ligger i block och pärmar och på word. Sortera och renskriva. Även första årets skrivande på Aftonbladet, ska jag sammanställa till ungarna. Tänk om det sparas i 100-200 år? Vore kul för de efterlevande som finns då.

Bloggarna får ligga kvar över sommaren iallafall. (tror jag). Hemsidans övrigsida uppdateras ca varannan/var tredje månad. Så nu önskar jag bara er som följt min blogg, en skön vår och sommar och ett fortsatt fint liv överhuvudtaget.

                                                                                  Buy Buy

Onsdag fm                                                

 Lilltjejen får pryda inlägget idag. Hon dök upp igårkväll. Hade fått pengar av pappan till skor och plockade upp ett par..två par…tre par…fyra par….fem par. Det var tydligen rea på skopunkten i Tornby, så hon shoppade loss ordentligt *ler*. Två par skulle jag själv kunna tänka mig. Ett par svarta sandaletter, som var jättesköna på foten och lite lagom klack, men hon hade tagit de sista i vår storlek.  De andra var röda tygskor, också jättesköna. Men det fanns inte många kvar. 

   Låg och funderade i morse, om jag skulle ta en sväng idag. Jag vaknade tidigt idag, fast jag inte hade något inplanerat nu under förmiddagen. Men nu är jag trött istället och jag får besök i eftermiddag, så har ingen lust att ge mig iväg och behöva titta på klockan, så jag hinner hem. Tar nog en promenad och en kort meditation istället. Så tar jag vägen förbi på fredag, när jag ändå är ute och åker med bilen.

Jag är fortfarande inte vän med den här bloggen. Kanske är det bara en vanesak och en invänjning det handlar om. Jag vet inte. Men det stör mig, att jag inte kan lägga bilder där jag vill och skriva där jag vill. Jag kan inte heller ändra textstorleken, utan att det då blir fetstil. Jag vill ju kunna rumstera om som det passar mig och inte behöva ha några jäkla standardmallar att rätta mig efter. Ja, jag får se om jag pallar med och vänjer mig, eller anpassar mig rättare sagt, eller om jag byter bloggställe igen.

Bloggportalen blir jag inte heller klok på. Inga inlägg publicerade står det, fast jag skrivit sedan i söndags. Jag var inne nu och ändrade lite i registreringen. Jag mailade igår till dem, men inte fått svar ännu. Jag skrev även ner en länkrad därifrån hit, så det är därför det står bloggportalen två gånger här till höger. På aftonbladet sköttes ju allt automatiskt. Kanske vore det läge med en datakurs *ler*. Men det är ingen sport i det. Det är roligare att testa sig fram själv. Sedan har jag börjat att gå in och pinga manuellt på bloggportalen, för att gardera mig. Men det hjälper tydligen inte. Herregud, det är en hel vetenskap.

Det är lite ensamt också på ett sådant här bloggställe. Inga nya inlägg att klicka in sig på eller intressanta rubriker som man blir nyfiken på. I och för sig, det går ju snabbare att blogga. På aftonbladet kunde det gå timmar, innan jag ens kom i gång med skrivandet. Inget dåligt som inte har något gott med sig. Ska jag gnälla ännu mer, så är det också så himla liten mall att skriva på här. Nej då…jag har inte vaknat på fel sida *ler*. Tvärtom. Jag har drömt inatt och fått så tydlig vägledning. Nu gäller det bara att få ändan ur vagnen och få till de förändringar jag ska göra. Men det blir inte idag.

Skriver lite, innan jag ger mig ut i solen. Om två timmar kommer en tjejkompis och jag måste bara ha lite solljus på mig innan. Termometern visar bara 2 grader, så ser nog skönare ut, än vad det är ute. Jag har hunnit med en massage redan idag. Jag startar ju inte om verksamheten igen förrän i april, men jag måste ju hålla handlaget igång, så bekanta och bekantas bekanta osv, ger jag massage när de ber om det och behöver.

Då och då får jag bekräftelse att jag kan fortsätta att lita till det som kommer till mig. Det är en himla tur det, för jag är ju inte annorlunda än de flesta av oss. Jag tvivlar stundom på mig själv och jag frågar sällan om ev besvär just där jag känner in.  Men idag kände jag så stark dragning till ena axeln på personen jag masserade. Jag sa inget, utan höll bara kvar handen en stund, vilket fick känslan att öka. Men så säger personen plötsligt, att det ofta smärtar i den axeln. Okej, sa jag bara, för det finns ingen anledning att försöka förklara något, som de flesta ändå inte förstår. Men inom mig, tackade jag förstås.

Att sedan personen efteråt även berättar att det stundtals snurrat och susat i hans huvud, under massagen, gör ju inte saken sämre *ler*. Så idag tror jag väldigt på mig själv.

Nu ska jag testa att lägga in en bild mitt i inlägget.

                       Det verkar funka, men det går inte att skriva bredvid bilden. Jag får ju mina ryck ibland, vilket ni vet som har följt min blogg. Satt häromnatten och bara slöade framför skärmen här. Klickade in mig på e-hälsa. Tror det heter så. Plötsligt fann jag mig sitta och beställa just det som ni ser på bilden. Em gymboll och ett gummiband. Om jag sedan kommer att använda det, är en annan historia… lat som jag är. Men bikinisäsongen kommer ju med stormsteg.

Ska jag hinna med ett varv här i området, är det kanske bäst att jag avslutar snart. Jag ska titta in till pressbyrån på hemvägen. Jag fick ett lustigt mail idag, att jag hade ett paket att hämta där. Det är inget som jag känner till och något som aldrig tidigare hänt. Jag skrev ut mailet och tar det med mig. Kanske är det bara ett skojmail, men det måste jag ju ta reda på. De ev paket jag sänder efter, hämtar jag i centrum eller får det hemlevererat som företagspaket.

Ikväll kommer jag säkerligen att vara tömd på energi *ler*. Dels massagen tidigare och så kompisen. Hon vet vad man fått munnen till. Prata. Hon vill ha massage också förstås och sedan kaffe och…. ja jag behöver inte göra mycket mer sedan än att lyssna. Blir skönt att koppla av med Gynning i soffan sedan ikväll. Men nu ska jag låta solen få fylla på mitt energiförråd.

Heter det så? Sliter mitt hår. Skit samma. Nu har jag farit runt här en stund och inte blivit så värst mycket klokare. Hittade någonstans en förklaring hur man får till sidotext, men var naturligtvis på engelska och jag förstod inte mycket. Det funkade inte hur jag än gjorde.

Bild delen är jag inte heller mycket klokare över. Jag har tryckt på så mycket nu, så jag har ingen aning om vad jag gjort. Det ser inte alls likadant ut nu, när jag skriver inlägget, som det gjort tidigare.

Jag har iallafall varit ute på en lång promenad i solen. Jag trodde det var vår, så skippade halsduken. Men det var inte så varmt. Nu får jag snart främmande, så struntar i att försöka förstå mer just nu. Det här inlägget är ett test hur det ska gestalta sig i färdigt skick.

Ja, här sitter jag och försöker komma underfund med hur den här bloggen fungerar. Hur man lägger in bilder tex i inläggen? Nu laddade jag hit den här bilden och klistrade in i inlägget. Men då kan man ju inte skriva bredvid bilden. Man kan med andra ord inte blanda bild och text som jag vill. Nästa gång ska jag välja att bara spara bilden och se vart den tar vägen då.

Varför textstorleken plötsligt är större idag än igår, fattar jag inte heller *ler*. Jag ändrade layouten också, för tyckte att det såg så himla naket och bart ut med den jag valde igår. Jag brukar ändra layout lite då och då, annars också, men kanske inte varje dag…. Jag försökte lista ut om jag kunde lägga in lite om mig själv och bild vid sidan om här, men det får jag nog fortsätta klura på. Man lär så länge man lever.

Lär kanske även de styrande gör sent om sider. Jag har i tidigare inlägg på gamla bloggen, återkommit till Försäkringskassans maktmissbruk. En fd tjänsteman på FK  Björn Collin, tar bladet ur munnen i den här artikeln. Det är bra, att någon med insyn bekräftar vad många upplever. Frågan är om han hade gjort det, ifall han fortfarande varit anställd?

Diskussionen som nu är aktuell, om  sorg  ska räknas som sjukdom och aktivera sjukpenning, hoppas jag att de styrande inte bara avfärdar. Personligen förstår jag inte riktigt FK-s resonemang. Kanske måste skadan vara synlig för att klassas som sjukdom? Drabbas du av sorg och inte får bearbeta den i lugn och ro, kanske med hjälp av en proffessionell person, så går den lätt över i depression. Depression klassas idag som folksjukdom.

Det är bra att det kommer upp till ytan hur människor blir behandlade. Man är nog inte så katig, när man står där med mössan i handen och blir tvingad att gå till jobbet en vecka efter sitt barns död, som var fallet för en kvinna. Pengar och makt är det som genomsyrar samhället idag, tycker jag. Empati och medmänsklighet det försvann på vägen.

Det handlar inte bara om att spara in på pengar, utan även att roffa åt sig själv så mycket som möjligt. Hamnade av en slump, när jag surfade runt i helgen, på ledarbloggen i Svd. I en hemligstämplad rapport avslöjas det, hur EU ledamöter myglat och stoppat pengar i en ficka. Fodrar man ärlighet, så ska man föregå med gott exempel, anser jag.

Själv ska jag nu snart ge mig ut i solen en sväng. Jag är ovanligt pigg idag, trots den tidiga timmen, som jag gick upp. Det måste vara en kombination av solljuset och mina vanliga vitaminer med järn. Innan jag ger mig ut, ska jag försöka få till huvudet som det heter. Överskriften på bloggen alltså. Vi får se om och hur jag lyckas.

Välkommen alla gamla och nya läsare. Japp, då har man hamnat här på wordpress. Herregud, vilken tid det tar, att fatta och förstå. Iallafall för mig *ler*. Men livet ska bestå av utmaningar.  Jag fick göra ett break, för klockan sprang iväg så alldeles, när jag satt här och pillade med profil, länkar och allt vad det var. Jag hade tänkt att se reprisen av Gynning kl.14.00 och nu har jag gjort det. Det är också en tjej som gillar utmaningar och jag är av samma åsikt som hon…allt går bara man vill.

WordPress har alltid varit lite skrämmande för mig. Mest för att det varit på engelska. Jodå, jag kan engelska, men inte så jättebra och jag är lat och vill inte ödsla tid på att engagera mig att förstå. Men så av en slump nu när jag letade nytt bloggställe, så skrev någon att det nu även är på svenska. Ja, då måste jag ju testa. Men jag har faktiskt ett annat ställe i reserv, om jag inte gillar det här. Men det ska få en chans. Det tar ju sin tid innan man bott in sig och känner sig som hemma.

Ni som hittat hit för allra första gången, kanske undrar vad jag är för en spillevink. Jag är inte ny i bloggvärlden. Har bloggat sedan två år tillbaka på Aftonbladet. Det är inget fel alls på den bloggen, men jag sympatiserar inte med tidningens censur och då känns det väldigt avigt för mig att fortsätta att skriva där. Ni som vill läsa historia, kan klicka in er på min gamla blogg. Länken finns här någonstans…till höger tror jag.

Vidare så är jag egen företagare och sysslar med hypnos, massage, samtal och avslappning. Jag gjorde ett avstamp i livet för cirkus 6½ år sedan, då jag sa upp min tjänst som tandsköterska, där jag varit verksam 20 år, för att satsa på det som ligger mig närmast om hjärtat, nämligen att på olika sätt vara en medmänniska och erbjuda passande verktyg för att uppnå harmoni och välbefinnande för alla. Oj, det blev en lång mening..ta ett djupt andetag.

Nåväl, det är ingen branch som man blir rik på *ler* Ena månaden är det fullbokat, andra är det tomt eller glest i tidboken. Jag har sista halvåret nu, haft företaget vilande och sökt en halvtidstjänst att ha bredvid. Om jag lyckats? Skojar ni ha ha. Tankarna har farit hit och dit och jag har funderat och funderat, över hur jag ska fortsätta mitt liv. Nu ska jag ge det en chans till iallafall, så från och med april kör jag på som tidigare. Ett år, har jag sagt. Vi får se. Jag är ganska rädd om F-skattsedeln, annars går det ju att köra enbart som hobbyverksamhet. I vilket fall så kommer jag säkerligen fram till min död, att fortsätta med att ge välbefinnande, råd och stöd till medmänniskorna..på något sätt. Jag har ju gjort det i hela mitt liv egentligen, men inte förrän de sista åren i organiserad form.

Vad vill ni veta mer? Jag har en tendens att skriva och skriva, så inläggen blir sååå lååånga. Jag har en liten exhibionistisk sida. Fotar mycket, mig, ungarna och annat och visar det gärna. Så foton kryddar jag mer än gärna mina inlägg med. Jag anser, att har man en blogg, så ska man uppdatera den, helst dagligen. Det brukar jag göra, men en dag i veckan är datorn avstängd…oftast lördagar.

Kanske är det även ide, att påtala, att jag inte är någon person som surfar runt och kommenterar, just för kommenterandets skull. Har jag tid, eller om jag hittar någon intressant rubrik, så finner jag stor glädje av att läsa vad andra präntar ner och får ni en kommentar av mig, så kommer den från hjärtat. Jag har några favoritbloggar inlagda på datorn och kanske lägger jag in länkarna här vartefter. Det får jag se. Jag tar en sak i taget och nu är första inlägget på nya bloggstället snart färdigskrivet. Jag försökte förut att logga in på bloggportalen, men jag kommer inte ihåg mitt lösen. Men vid tillfälle måste jag väl registrera även denna blogg.

Nu ska jag gå och tvätta håret, för jag har en tidig kompismassage imorgon och jag vägrar att gå upp två timmar tidigare, bara för att tvätta håret, så det hinner torka. Ännu så länge har inget barn dykt upp idag, så jag kollar väl Wallander själv ikväll. Men de sista avsnitten har både jag och ungarna känt igen. Återstår att se om även kvällens avsnitt är välkänt. Tanken när jag vaknade, var att ta en promenad idag. Det blev ingen igår. Men jag vet inte vart dagen tagit vägen. Nu har jag ingen lust. Näää…jag är inte alls lat.